Utdrag ur menyn

Till midsommarfestligheterna rekommenderar vi Menu of Touch (pdf), som utvecklades under Möte09, framför allt av Julius och Tuomas från Helsingforsbaserade Reality Research Center. Menyn består av olika "förslag för huden" och kan skapa spännande och oväntade situationer. Festdeltagarna får turas om att "servera" varandra. När vi gjorde den i Umeå så hade vi två servitörer som tog emot beställningar och fördelade dem till olika "kockar".

Det är befriande att man i dansvärlden ofta talar om kvalitéer än om kvalité. Till exempel har nypande, smekande eller kliande olika kvalitéer. Att använda ordet kvalité på detta sätt inom andra konstnärliga fält skulle kunna undergräva en del onödiga värdehierarkier knutna till kvalitetsbegreppet.

Andra bloggar om möte09, hud, norrlandsoperan, umeå, midsommar

2005 började vi använda ny mjukvara som gjorde det möjligt att utan fördröjning skriva tillsammans i samma dokument med flera datorer samtidigt. Nu behövs inte någon speciell mjukvara längre, det är bara att starta ett dokument hos Etherpad. I ett sådant dokument kan upp till åtta personer samverka i en textprodukt/process. För ett par veckor sedan la dem även till möjligheter att feta och kursivera sin text, vilket tidigare ansågs onödigt, eftersom verktyget från början var avsett för programmering.

Det här ett helt nytt sätt att skriva, eftersom det kräver både läsare och författare i ett. Det innebär även ett konkret utraderande av författarfunktionen. Vi behöver släppa vårt ego, vår idé om det individuella och kontinuerliga författarsubjektet. Det kollektiva skrivandet återaktualiserar därmed frågan om författarens död.

Den senaste tiden har jag fått möjlighet att experimentera flitigt med verktyget. Det blir mer och mer uppenbart att det kollektiva skrivandet är en färdighet som liksom allt annat här i världen kräver träning. Det behövs även metodik för att fokusera och uppmuntra skrivandet. De tillfällen det gått bäst att skriva har jag intagit något som närmast motsvarar rollspelen spelledarposition. Den som gör samberättandet möjligt genom att markera gränserna för skapandet, värden.

Ett sätt att skapa rytm i processen är att dela upp den i korta sjok om fem eller tio minuter. T ex:

• Skriv 5 min
• Redigera 5 min
• Läs 5 min

Denna process är ju en sorts mikrokopia av hur texter vanligen behandlas. De skrivs, de bearbetas av en redaktör, de distribueras till en läsare. Dessa tre steg kan upprepas tills texten känns färdig. I skrivfasen behöver ingen bry sig om formaliteter, det handlar mer om att få ner idéerna. I redaktörsfasen kan man putsa texten och slytta om stycken osv. I den treje fasen skapar man sig överblick, dessutom bygger man upp en sorts frustraion över att inte få ingripa i texten, vilket leder till små kreativa utbrott när gruppen återgår till skrivfasen.

Om man ska skriva fiktion så kan det vara gynnsamt att definiera några roller, en miljö och en genre eller ett tema på förhand. Annars blir texten så spretig att den är fullständigt oläslig.

För ett par veckor sedan, under Möte09 på Norrlandsoperan i Umeå hade vi möjlighet att projicera ett textflöde från Etheterpad över hela den bakre väggen i operans blackbox. Framför scenen stod fyra laptops kopllade till dokumentet. Instruktionen till publiken var enkel: "Write what you see, Write what you want to see."

På så sätt skapades manuset i samma stund som performancen på scen. Resultatet av skrivandet samt en liten video går att se här.

Upplevelsen av relationen mellan manus och scenrum förvånade mig. Det var som om tiden öppnade sig en aning. Eftersom både vad som just hänt och det som var påväg att hända var öppet för förändring, revidering, tolkning skapades en känsla av att handlingarna inte lagbundet knöts till ett nu.

Denna uppställning fick mig även att associera i någon sorts religiösa termer. Ljuset från ovan (projektionen, manuset) inverkade på livet på jorden (scenen), men inte på det direkta sätt som ett manus vanligen styr en pjäs, utan på ett vagt sätt som förde tankarna till någon sorts änglalik intervention. Manuset liksom vidrörde och berörde handlingarna på scenen, men textens värld och scenens värld var så olika att de aldrig kunde stå i direkt relation.

I höst kommer jag hålla en studiecirkel på ABF i Sundbyberg. "Vi övar samskrivande med hjälp av lekfulla övningar och genrébundet berättande. Alla skriver i samma dokument, historierna växer fram i samspel mellan deltagarna." Det blir fyra måndagar med max åtta deltagare. Varför den är kategoriserad under " Psykologi, pedagogik" vet'e fåglarna. Jag tror det blir grymt kul att skriva med samma gäng fyra träffar i rad. Först till kvarn!

Andra bloggar om möte09, etherpad, norrlandsoperan, umeå, skrivande, kollektiv, abf, sundbyberg, skrivande, författare, foucault.

/Gabriel Widing

Stadsvandring, inspirerad av romanen Karnvelans tid.

Tanka din mp3-spelare med en musiksaga, gå till ett kafé i Gamla stan och hämta ett brev – där börjar äventyret.

Genom att bläddra i brevet och lyssna på ljudspåren får du reda på vad maskerna vill och var de kommer ifrån. Vandringen tar dig till undanskymda platser på Södermalm. Kanske träffar du andra som gått djupare i spelet och vet mer om Staden vid verklighetens ände.

Sprid maskerna i staden, låt dem tränga
fram genom asfalten och husfasaderna.
Vi kommer tillbaka, vi är på väg,
var inte oroliga.

Inga förkunskaper krävs. Du kan leva dig in i berättelsen med hull och hår eller bara se Maskernas stad som en fantasifull stadsvandring.

1. Ladda ner paketet med ljudfiler och lägg dem på din mp3-spelare. Tjuvlyssna inte på sagan (lyssna gärna på ljudtrailern). Det finns möjlighet att ladda sagan på plats om du tar med sladd, leta efter Maskernas stad-skylten, men vi ser helst att du tankar på sagan hemma.

2. Bege dig till Kafé Mineur i Gamla stan måndag 4 eller 11 maj mellan 17.00 och 18.30. Beställ en Specialare: tex. Specialkaffe, Specialäggmacka, Specialroibuste etc. Du kommer att få en gåva.

3. Efter fikat börjar en äventyrlig vandring. Det tar cirka tre timmar att följa berättelsen genom staden. Gå själv eller med en kompis om du vill. Medtag paraply vid regn.

Pris 50 kr + fika.

Maskernas stad, produktion

Text och musik
Ulf Staflund

Röster
Ulf Staflund
Emil Hietanen
Ina Knutsson
Henrik Israelsson

Musiker
Ulf Staflund: Sång, gitarr, mandola, banjo, saz och bas
Rasmus Klockljung: Slagverk

Formgivning & web
Gabriel Widing

Bild och mask
Olle Söderström

Tack till
Sverok Stockholm
Café Mineur

Du är en av de som kan se maskerna

Av Emil Hietanen

Jag fick oväntat möjligheten att kunna följa med en impro-workshop med Keith Johnstone, ledargestalten inom improvisationsteater. Två hela dagar har jag som åskådare kunnat följa med hans arbete på Boulevardteatern med en grupp skådespelare och teaterverksamma.

Att jag inte personligen kunde delta i övningarna gjorde inte upplevelsen sämre, tvärtom så kunde jag koncentrera mig bättre på att ta upp anteckningar. Dessa anteckningar tänkte jag dela med mig.

Det intressanta med personen Keith Johnstone är att han verkar som vemsomhelst. När han kommer intassande på Boulevardteatern kvart före nio, tar det en stund innan jag inser att det är Johnstone. Och vad är det med det, han är ju en vanlig människa. En äldre, ganska rund och satt man med ett lätt frånvarande leende.

Om något så säger det mer om min uppfattning om honom, hur min fantasi gudomligförklarat honom. Hans ord och gärningar har gett honom en aura av ett ouppnåeligt snille, men här står han som en vanlig människa bland oss. Det är inget speciellt med honom, förutom att det är Keith Johnstone.

Det är en helt overklig känsla att vara här. Tröttheten gör sitt, men det är också något annat.

Så otroligt lugn och karismatisk sitter han där i soffan, pillar på naglarna och pratar till synes förstrött men ändå otroligt fokuserat.

Även om han syftar på det sceniska arbetet, kan många av citaten nedan lika väl appliceras på våra vanliga liv:

You´re never going to know what the other one wants, if you only say yes.

Doing your best is not a good strategy.

Failure is good, because it tells you what to improve.

There´s nothing worse than a good introduction.

Whenever you don´t think you have an idea, you do, but it´s just not the idea you want.

Don´t be clever.

When you´re supposed to be inventive, you become negative.

We (the audience) are waiting for trouble.

Beginners avoid meaning, everything is disconnected, but the audience always find meaning.

A perfect story reincludes all elements. That said, a perfect story is not the best story. The best story is the one with the best trouble.

Shape is given when you remember what you started with.

If you are funny, people want you to be funnier.

You might want to win, and then it blocks you. We have that terrible impulse to win.

Whatever you do, dont think!

Andra bloggar om teater, improvisation, rollspel, Keith Johnstone, improvisationsteater.

Just what is it that makes today's homes so different, so appealing? ställdes ut av Richard Hamilton på This Is Tomorrow, 1956.

Av en slump stötte vi på motsvarande bild, fast av idag. "Fotad" i Second Life:

Likheten är oavsiktlig, men vad kan man säga annat än ... Just what is it that makes today's homes so different, so appealing?

Andra bloggar om inredning, popkonst, second life, kultur, kollage.